KISS: "Alive II" (1977)

Jag blir inte riktigt klok på den här skivan. Eller är det mig själv jag inte blir klok på? Trots att jag vet att många KISS-fans diggar den, får den inte min klocka att ticka. Den borde göra det, med alla grymma låtar från de tre tidigare studioalbumen, en "best of" likt liveplattan innan. Men det är inte alls samma nerv i "Alive II" som i "Alive!". 

Stämningen i bandet var nu sämre än någonsin, medlemmarna tålde inte varandra. Läs: Gene och Paul tålde inte Ace och Peter, och omvänt. Det konstanta turnerandet och de täta intervallen mellan skivsläppen hade sitt pris. Några månader efter "Alive II" släpptes, tog bandet paus och det skulle dröja ett år innan de spelade live tillsammans igen. Perfekt tajming att kasta ut en liveskiva så att de samtidigt är aktuella med ett album. 

Jag har inte så mycket mer att säga om skivan än att jag tycker låtarna gör sig bättre på studioalbumen. Det vill säga, omvänt från "Alive!" där låtarna lyfter ännu mer live. 

Bandet hade inte tillräckligt med låtmaterial för ett dubbel-album (man ville inte återanvända låtar som var med på "Alive!"), varför man löste det genom att helt enkelt gå in i studion och fylla ut sista sidan på andra LP:n med nyinspelade låtar. Ace brydde sig inte om att dyka upp över huvud taget, förutom på det egna bidraget "Rocket Ride". Istället tog man in Bob Kulick som gitarrist. Detta om något var väl en varningsklocka. Men Paul och Gene var fast övertygade om att inget - eller ingen -  skulle sabba det de hade byggt upp. Likt soldater fortsatte de att marschera, om man så skulle behöva gå över lik för att fortsätta bygga rockimperiet. 

KISS var nu på sin peak, och butiken hade öppnat med all tänkbar merchandise. Inkluderat i Alive II var en booklet med bandets historik, gnuggis-tatueringar och blanketter för att kunna beställa mer prylar. 

Betyg: 5/ 10.

Bäst: "Christeen Sixteen", ”I want you”, "All american man", "Rocket Ride".