KISS: "Crazy nights" (1987)

The Paul Stanley Show. Sju av elva låtar är hans, hela Crazy Nights plattan andas Stanley. Dessutom är detta en Master Class i sångteknik: aldrig har Paul Stanley sjungit så fantastiskt bra som han gör här. Han berättar själv i efterhand att han ville testa sina gränser och verkligen utmana sig själv för att se vad han klarade av.

I "I´ll fight hell to hold you" och "My way" så tar han toner som endast hundar kan höra, så höga är de. Detta ledde till att plattan blev väldigt populär på många hunddagis runt om i världen. (OK, där spårade det, sorry.)

Anmärkningsvärt på Crazy Nights är användandet av keyboards (eller "synthar" som de hette då), och hur framträdande dessa är i ljudmixen. 

Tack och lov bryter herrarna Stanley och Simmons den föga lyckade trenden att själva producera skivan (som de gjort på de två föregångarna), och istället fixar Ron Nevison biffen. En bra biff, om än lite basfattig - annars är det rätt gött sound. 

Intressant är att Paul kom med två låtar som Ron ansåg inte platsade på skivan: "Time traveller" och "Sword and stone". Vi får väl lita på producentens omdöme, men på nätforum anser vissa upprörda fans att de skulle varit bland de starkaste låtarna på skivan. 

Om man bara accepterar 70-tals old school KISS så kan jag tänka mig att man rynkar på näsan och fnyser åt den här skivan, och "det där är inte KISS". Jag ser det mer som att det är 80-tals versionen av bandet, och den versionen är helt OK. Det är en annan grej bara, ett annat slags band. Visst, 80-tals versionen kommer aldrig att bli lika creddig och kult, men man får inte glömma att detta var 1987, och den var på den marknaden bandet rörde sig. Det fullkomligt kokade i grytan! Några av de album som släpptes 1987 var: 

- Guns ´n´ roses "Appetite for destruction"

- Aerosmith "Permanent Vacation"

- Def Leppard "Hysteria"

- Mötley Crüe "Girls Girls Girls"

- Whitesnake "Whitesnake (1987)"

Vad skulle KISS göra, en ny Hotter than hell? Njäe. Ingen hade brytt sig. Med de brillorna på sig så tycker jag att Crazy Nights är en bra platta.

Pauls låtar är bäst, men Gene lyckas ändå kläcka ur sig två bra spår: "Hell or high water" samt "Thief in the night". När skivan kom tyckte jag "No no no" var ganska värdelös, nu gillar jag den bättre. 

Året därpå åkte KISS på Europa-turné och en av konserterna hölls i Stockholm - mitt livs första konsert och att se idolerna live var stor lycka (tack Glenn Jonsson för att du hängde med mig). Jag minns att jag (och en drös andra fans) åkte in till Sheraton för att få en glimt av KISS, vilket vi fick. Jag var väldigt nära att få snacka med Paul Stanley och Eric Carr, men blev hejdad av en vakt i sista sekund. Lustigt nog hittade jag mig själv i ett Youtube-klipp filmad vid detta tillfälle. Min frisyr var obskyr:

Betyg: 6/ 10. 

Bäst: "Turn on the night", "Reason to live".