KISS: "Creatures of the night" (1982)
ÅSKA! BLIXTAR OCH DUNDER!!! Nähä, det var trumintrot till låten "Creatures of the night". My God! Sällan eller aldrig har väl trummor låtit så mäktiga. Det här är KISS´ bästa skiva.
Även Gene och Paul håller detta som en av deras starkaste skivor, och Eric Carr sade att det är hans absoluta favorit av de KISS-album som han medverkade på. Här visar för övrigt Eric Carr var skåpet ska stå, och bevisar varför han är den bästa KISS-trummisen.
Jag hade precis upptäckt KISS hösten 1982, och önskade mig deras nya platta när jag skulle fylla 9 år. Innan dess hade jag bara sett en cool affisch föreställande bandet, och hört "I was made for loving you". Så jag satte födelsedagstårtan i halsen när öppningsspåret dundrade ut i mina högtalare. Gulp. Så hård musik hade jag aldrig hört, och jag var fast direkt. Jag tar fortfarande upp detta album med jämna mellanrum, 38 år senare, för att lyssna på det - och jag får fortfarande rysningar.
Det var nu eller aldrig för KISS. Skivköparna och konsertbesökarna lyste med sin frånvaro, och både fansen och skivbolaget var en kombination av arga, besvikna och halvt grinfärdiga efter den senaste releasen "The Elder". Men, för att citera Paul Stanley: "När folk säger till mig att jag inte kan göra något - då MÅSTE jag bara göra det. Eller - när de helt har räknat ut dig och säger att du är körd: då är det dags att sparka röv!" Och jisses vilka rövsparkar de bjuder på här.
Hela skivan riktigt frustar av revansch-lusta och jävlar anamma. Musikaliskt är de på topp, med Eric Carr som ger bandet ett helt nytt, tyngre sound och med diverse olika gitarrister som flygs in från höger och vänster, då Ace är mitt i att hoppa av KISS vid det här laget. Han fick dock vara med på omslaget, och på en PR-runda med intervjuer i samband med skivsläppet. Även i videon till "I love it loud" och något TV-framträdande, men det står snart klart att den nya gitarristen i KISS är Vinnie Vincent. Vinnie är en fantastisk låtskrivare, vilket han visar i den numera legendariska "I love it loud". (En annan låtskrivare värt att nämna här är sångaren Bryan Adams, som bland annat var med och skrev "War machine".)
Jag försökte hitta något dåligt med Creatures of the night, men jag hittar inget. Det är ett mästerverk.
Låtarna:
Creatures of the night. "Searching in the darkness.... running from the day...." Paul sätter ribban och slår an tonen direkt. Partyt är igång, adrenalinet är på topp. Paul vinner sång-VM, dessutom väldigt bra gitarrsolo av Steve Farris (från gruppen Mr. Mister).
Saint and sinner - En av plattans höjdpunkter, och en av Genes bästa låtar. Mot slutet av låten sätter ett tuggande gitarr-riff igång och låten blir ännu bättre. Omöjligt. En del tror att texten är riktad till Ace, i och med hans avhopp från bandet: "Getting off this carousel... you can do as you please. You can go to hell."
Keep me coming - Ja, för fan. Svänger gött.
Rock and roll hell - Egentligen en cover, men Gene och Bryan Adams gjorde om den till en ny låt. Blytung!!
Danger - Lever upp till sin titel, totalt ös.
I love it loud - musikhistoria.
I still love you - Ooh, vad bra. Paul vinner sång-VM igen, fast han gjorde det för några låtar sedan. Han tar medaljen från sig själv.
Killer - En av Vinnies bidrag. Bra tryck.
War Machine - perfekt avslutning på plattan, och en låt som satte an tonen för scendekoren på turnén. (Eric Carr hade ett trumpodie som inkluderade en stor mynning på en pansarvagn. Rock!)
Betyg: 10/ 10.
Bäst: "Creatures of the night", "Saint and sinner", "Danger", "I love it loud", "I still love you", War machine" - och Eric Carrs trumspel överlag.
PS. Missa inte sångläraren som gör en "reaction video" och tappar hakan när hon hör Paul Stanley (eller "Gene Simmons", som hon kallar honom XD) sjunga: