KISS: "Dynasty" (1979)

Dynasty, slutet på en era. Eller om det slutade redan vid soloskivorna. Det här är en spretig skiva låtmässigt. Precis som på "Dressed to kill" så är vissa låtar grymma och andra inget vidare. Soundet är väldigt polerat och cleant, låtarna är snälla och ofarliga. Om den första perioden i KISS´ karriär var "The golden years", så inleds här "The confused years". 

Dynasty är den första av tre album som verkligen prövade fansens tålamod. Här är man inne i en period då fasaden rasar och ersättare tas in till höger och vänster. Man hör tydligt att det inte riktigt låter "gamla KISS" längre, det låter mer "typ KISS". 

Här börjar man på riktigt applicera devisen "The show must go on", albumen ska ut oavsett vem som spelar - eller inte spelar - instrumenten. Även om man ruckade på detta redan under inspelningen av Destroyer. Peter Criss är med på omslaget, men spelar endast trummor på en låt på skivan. Istället beslöt producenten Vini Poncia att ersätta honom med Anton Fig på trummor, då Peter var i för dåligt skick för att göra ett bra jobb. Ironiskt, då managern Bill Aucoin tog in just den producenten för att göra Peter glad (Vini Poncia producerade Peters soloskiva). När man pratar KISS-trummisar så räknar folk upp dem i ordningen Peter Criss, Eric Carr, och så vidare. Och visst, det är tidslinjen över de officiella medlemmarna. Men i rättvisans namn borde kanske listan lyda: Peter Criss, Anton Fig, Eric Carr...

Kläderna. Paul Stanley blickar tillbaks: "We wore ridiculous outfits for the Dynasty tour - like Vegas or Disney characters jumping around in colorful outfits. It was horrible."

Låtarna. "I was made for loving you" blev en gigantisk hit och ännu idag en av bandets mest kända låtar. Paul visste vid första provlyssningen i studion att de hade en hit, Gene har dock erkänt att han aldrig har gillat den. Här hoppade de på discotrenden som rådde för tillfället, Paul besökte den legendariska klubben "Studio 54" i New York, hörde låtarna som spelades och beslöt sig för att ge sig själv en utmaning: "Jag ska försöka att skriva en sådan där låt!" Han gick in för att göra en hit, och det blev det. Här hör man 16-dels svänget och inslag av Bee Gees-aktig falsettsång i slutet av låten. Vissa fans blev upprörda och tyckte att KISS hade sålt sig. Men Paul, som alltid verkar ha svar på tal, kontrar idag med: "No apologies for a hit that people worldwide still want to hear and sing along to."

Charisma. Gene har alltid varit uppe i sig själv. Här kulminerar det, när han ägnar EN HEL LÅT åt att högt, inför hela världen, förundras över vad det är som damerna gillar hos honom. Vad är hans karisma? Är det helt enkelt hans sexualitet? Ja, inte är det hans ödmjukhet i alla fall. 

Värt att notera är att Ace, stärkt av framgången med sin soloskiva, har med hela fyra låtar på skivan. Jag ser Paul och Gene framför mig, liksom ståendes med mössan i hand och säga: "He he, självklart Ace, ska du få med några fler låtar denna gång!"

Dynasty släpptes i maj 1979, och några månader efter inspelningen gjorde bandet den numera legendariska intervjun hos Tom Snyder. Om ni har sett den så vet ni varför den är legendarisk. Om ni inte har sett den, SE den!  Citat Peter Criss: "For the first time, Ace and I had hijacked  an interview from Gene and Paul, and the result was hilarious."

Det är omöjligt att inte skratta, eller åtminstone småle, åt Ace´s insats här. Även om Gene inte var lika road... Ace var askalas, vilket var en mardröm för Paul och Gene, som förtvivlat försöker hålla det till en seriös intervju. De lyckades inte så bra... XD

Betyg: 6/ 10. 

Bäst: "Sure know something" och "Dirty living". 

Bubblare: "Save your love". Udda låt. Här står det för övrigt utom allt tvivel att det inte är Peter på trummor. Katten har verkligen sitt sväng, men det finns trumfill på låten som han ärligt talat inte skulle ha fixat att spela.