KISS: "Lick it up" (1983)
Systerplatta till Creatures of the night. Precis som på föregångaren börjar denna platta med en stark Paul-låt ("Exciter") för att följas av en stark Gene-låt ("Not for the innocent"). Och precis som Creatures har hitlåten "I love it loud", så har denna "Lick it up". Båda skivorna är producerade med hjälp av Michael James Jackson. Dock är den här skivan mycket plattare i sin ljudbild - det är lite bas och mycket diskant, vilket ger skivan en "light" känsla. Låtarna känns inte heller lika självklara.
Men vi börjar med det som ledde fram hit. Sug på denna lista:
Dynasty - flopp.
Unmasked - flopp.
Music from the Elder - flopp of the Flopps.
Creatures of the night - flopp.
Vad göra? Antingen erkänner sig KISS besegrade av de nya hårdrocksbanden som utmanar dem på marknaden, och kastar in handduken, eller så spelar de ut sitt sista kort: att skippa sminket. Det har gått tio år sedan de startade, det som kändes mystiskt och häftigt då börjar kännas passé, som att tiden sprungit ifrån dem. Dags att sminka av sig.
PR-effekten blev stor, och det i kombination med att singeln "Lick it up" blev en hit, gjorde att KISS var tillbaka i matchen igen. (Jag minns att när jag såg det första fotot på dem osminkade så tyckte jag att Paul, Vinnie och Eric såg ut ungefär som jag hade föreställt mig. Det var störst skillnad med Gene, men han stack ut tungan så därför var det lätt att identifiera honom.)
Gene har sagt att han kände sig vilsen under den osminkade perioden, han som kanske mest av alla medlemmar gått all-in i sin karaktär, och teatraliskt agerat den figur som hans sminkning och scenkläder ska föreställa. Nu blev han liksom bara en lång gubbe med krulligt hår. Lite vilsna är även KISS som band: även om de har lämnat pop och konceptskivor bakom sig för att satsa på hårdrock, står de nu inför en ny situation. Den unika position de hade på 70-talet är borta, nu - utan sminket och de gamla scenkläderna - är de ett band i mängden av andra hårdrocksband (om än med en legendarisk historia) och måste istället försöka bräcka sina konkurrenter genom att springa runt som galningar på scenen och även spela låtarna i ett betydligt högre BPM live. När jag lyssnar på liveklipp från den här perioden tycker jag att det låter sådär. Det är nästan så att de känns stressade i sina shower.
Gene och Paul följer den sångstil som var inne här och lägger sången väldigt högt i registret. Ibland känns det som att de tar i så att de nästan ska spy: Paul pressar sig maximalt i låtar som "Gimme more", och Gene gör likadant i "Fits like a glove". Men som sagt, det skulle låta så då - den som sjunger högst vinner.
Gene är tuff på den här skivan. Han prickar in ett hat-trick:
1) Hårdaste textraden: "I spit the hangman in his face, and hung him with his noose."
2) Hårdaste momentet på skivan: när Genes bas kommer in i början av "Not for the innocent".
3) Hårdaste sånginsatsen: Gene igen, i låten "Young and wasted". Spola till till 01:58 och lyssna på hur han sjunger ordet "HATE" i textraden: "...so you cross the gates of hate". Magiskt!
Vissa låtar är riktigt bra. Den bästa av de alla är "A million to one". Men även de tre första spåren är bra, och i "All hell´s breaking loose" ger sig Paul på något som liknar rap korsat med rocksång. Då var det nyskapande och fräscht, och den funkar fortfarande hyfsat. Musikaliskt är "Fits like a glove" det hårdaste de gjort. Det verkar liksom bli så när Vinnie Vincent är med och skriver låtarna, vilket han är på åtta av skivans tio låtar.
Lick it up är en ojämn skiva, som trots det sålde bättre än Creatures (som var ett mästerverk).
Betyg: 5/ 10.
Bäst: "A million to one", "Not for the innocent", "Exciter", "Lick it up".
Bubblare: "Young and wasted".