KISS: "Love Gun" (1977)
Ouff vilken skiva. Som Sam Carlquist skulle ha sagt: "Grabbar, det där var onödigt bra."
Käftsmäll direkt med "I stole your love", en favoritlåt. Shakern gör magi till svänget, dock är riffet i sig självsvängande.
"Christeen Sixteen" (eller, som Gene Simmons säger på gamla dar: "Det kanske passar bättre med Christeen Sixty nu") sitter som en smäck.
Ace Frehley gör entré som leadsångare, och vilken debut han får! "Shock me" blir en KISS-klassiker. Det sägs att han var så nervös inför tagningen så att han låg raklång på studiogolvet och sjöng låten liggandes, för att inte tappa fotfästet. Men bra blev det!
Omslaget är ännu ett konstverk signerat Ken Kelly, som tidigare briljerat på Destroyer. Hans fru stod modell till de galanta damer som trånande ligger vid bandets fötter.
Albumet avslutas med fyra ganska udda låtar:
"Hooligan" - Peter Criss gör det igen. Cool låt med en text som jag kan tänka mig att Peter känner igen sig i rätt bra, med sin struliga uppväxt. Vissa rim här är lite... speciella; "I´m a hooligan, I won´t go to school again."
"Almost human". Denna låt mig förbi som barn, jag tyckte den var lite skum och hade redan då svårt för Grodan Boll-rösten. Återvände till den som vuxen och då fattade jag grejen. Svincoolt sväng, det är magiskt basspel från Gene och det gifter sig perfekt med trumkomp och slagverk. Underskattad låt!
"Plaster Caster". Gene övertygar igen, detta är en av hans bästa stunder. Riktigt bra låt, här tar låtskrivandet en ny riktning tycker jag. Det finns en senare utgivning av albumet med några bonusspår, missa inte demoversionen av denna låt - där är sångmelodin på versen lite annorlunda, snudd på ännu bättre.
"Then she kissed me" - Här börjar de svaja lite, egentligen en låt som jag inte tycker hör hemma i sammanhanget. (Likt "Kissin´ time" och "Love theme from Kiss", som återfinns på debutalbumet och är anledningen till att den inte får full pott av mig.) Men på något sätt får de ändå godkänt här, låten är ändå lite charmig.
Med albumet följde en pistol gjord av pappkartong, som vid en viss handrörelse vecklades ut och gjorde ett smällande ljud.
Efter att ha lyssnat igenom Love Gun är det bara att lyfta på hatten och buga djupt. KISS har vid det här laget släppt sju album, och jag kan - efter mina blogginlägg - konstatera att jag gett dem följande betyg: Två stycken 10-poängare, två stycken 9-poängare, två 8-poängare och en 7-poängare. Vilken sjuk leverans!! Och allt detta på drygt tre år!!
Love Gun räknas ofta som slutet på "The golden era of KISS". Det är motsägelsefullt: de har aldrig varit så stora som nu, konserter, skivor och merchandise säljer som smör i solsken. Samtidigt börjar fasaden krackelera, bandet börjar glida isär. Gene och Paul är trötta på Peter och Ace, som i sin tur vill ha mer att säga till om. Men fler album ska det bli...
Betyg: 9/ 10
Bäst: "I stole your love", "Shock me", "Love gun", "Plaster caster".
Bubblare: "Almost human".