KISS "Monster" (2012)

Monster är KISS - som det verkar - sista studioalbum. När det utannonserades att det skulle släppas ett album till, måste jag erkänna att jag tvivlade på att den skulle vara bra. Men jag hade fel. Redan från första ackordet på "Hell or Hallelujah" sätter belackaren i halsen och rycks med i den suveräna öppningslåten. Till och med Gene Simmons är inspirerad igen: när "Wall of sound" mullrar igång så märks det att grabbarna har bestämt sig för att deras sista skiva ska sparka röv. Vilket den gör.

Låtarna är riktigt bra. Tredje spåret "Freak" gör inte lyssnaren besviken, och så fortsätter det; den ena låten bättre än den andra. Både "Shout Mercy" och "Long way down" är riktiga godbitar där det svänger duktigt. Paul Stanley berättar att det var viktigt att det kändes som ett team work: alla spelade in låtarna samtidigt, inga utomstående låtskrivare som bidrog och Paul Stanley producerade - dock med hjälp av Greg Collins.     

Monster blir en hit, den går hem hos såväl fansen som recensenterna - de sistnämnda skriver att det är bandets bästa skiva sedan 80-talet. Och när det är dags för den efterföljande turnén sparas det inte på krutet.

Som vanligt när KISS gör något så ska det vara "larger than life". Frågan är om de inte överträffade sig själva när de skissade ihop scenbygget till turnén som följde skivsläppet. Gene Simmons förklarade i turnéprogrammet: "Med Kiss handlar det alltid om att ge fansen mer valuta för pengarna och med Monster- turnén levererar vi just det. Monster-turnén är bortom allt som fansen någonsin har sett. Vi använder den senaste tekniken och ljussättningen. Vi har en gigantisk robotspindel på scenen, vilken är spektakulär. Den skjuter eldkulor och som en spindel kan den röra sig överallt. Det är helt enkelt spektakulärt."

Jag hoppas att KISS kan stanna här. En riktigt bra sista skiva, och vara nöjda med det. Frågan är väl om Paul Stanleys stämband ens klarar en skiva till. Men man vet aldrig... Den sista KISS-skivan kanske ligger långt fram i tiden? Gene och Paul har hintat i intervjuer att bandet är större än medlemmarna. Likt ett stort företag kan de se framför sig hur arvet går vidare, att en ny kattman intar trummorna, ännu en rymdman greppar guran, och att Gene och Paul ersätts av en ny Star Child och Demon. Jag har svårt att se det hända, men som sagt - med KISS vet man aldrig. Paul Stanley får avsluta recensionerna av KISS diskografi med sitt citat: "As big as my ego may be, I´m reaaly not of the belief that I can´t be replaced. I didn´t invent the wheel. There´s someone else out there who can do what I do, maybe a little differently. I believe that KISS is bigger than its individual members."

Betyg: 6/ 10. 

Bäst: Hell or Hallelujah, Shout Mercy.