KISS: Music from "The Elder" (1981)

Så dags för en av de mest bespottade KISS-plattorna, ett kommersiellt bottennapp och del 3/3 i "The confused era". Förvirrade och musikaliskt vilsna efter de två senaste skivorna känner bandet att de måste bevisa något: att de kan göra ett koncept-album som kan tilltala kritikerna. Man tar in producentgeniet Bob Ezrin igen ("Destroyer", remember?) - som precis gjort just konceptalbumet "The Wall" - en stor försäljningssuccé - med Pink Floyd. KISS borde kunna göra något liknande. 

Andra komplikationer är att albumet är tänkt att vara ett soundtrack till något som skulle bli en film, vilken inte blir av. Filmens manus är så löst så att ingen riktigt fattar vad den går ut på. Ett gäng gubbar som utgör ett slags råd - The Elder - som sitter runt ett bord. Och en utvald pojke som ska kämpa mot den onde Mr. Blackwell. OK. Det låter kanon, vi hörs. 

KISS krävde total artistisk frihet, vilket innebar att skivbolaget inte fick någon insyn i processen förrän allt var klappat och klart. På skivbolagsmötet när de senare fick höra resultatet blev de rasande. Rockbandet de har tecknat ett avtal med låter inte alls som KISS. Eller som Gene Simmons senare sagt: "Det lät som en dålig Genesis-platta." Förutom soundet - eller brist på soundet - föreställer omslaget en hand (Paul Stanleys) som sträcker sig för att öppna en dörr. Plattan låter inte KISS och har inte medlemmarna på omslaget. Tack. Låter kanon, lycka till med skivförsäljningen, vi hörs. 

Jag har dock alltid gillat den här skivan. Precis som föregångaren avskyr många fans den, och precis som med föregångaren finns det de som gillar den och tycker att den är speciell. Mig skrämde den inte iväg. Jag tycker att det var modigt gjort av dem att ge sig ut på så tunn is.

"Just a boy", "Dark light", "Only you" och "Mr. Blackwell" är bra låtar. "Under the rose", "The Oath" och "A world without heroes" är fantastiska låtar. Och vilket grymt gitarrsolo i just "Under the rose"! Jag vet faktiskt inte vem som spelar just detta, men inte är det Ace. Han tjurade över att skivan inte lät som KISS, och dök oftast inte upp i studion. 

 Jag sticker ut hakan och ger "Music from "The Elder" en sjua i betyg. Sen att den nästan förstörde bandets karriär är en annan sak. Den sålde så dåligt så det blev ingen efterföljande turné. 

Betyg: 7/ 10. 

Bäst: "Under the rose", "The Oath", "A world without heroes". 

Sämst: "Escape from the Island". 

Konstaterande: Eric Carr måste ju ha tänkt: "Vad i helvete signade jag just upp på?"