KISS: "Revenge" (1992)

Jag minns precis när Revenge släpptes, och vad jag gjorde då. Jag satt på bussen på väg in till skolan. Det var några veckor kvar tills jag skulle ta studenten, och nyheten att KISS hade släppt en ny platta fick - till skillnad från några år tidigare - INTE min puls att öka. Jag hade upptäckt tyngre musik, Pantera´s "Vulgar display of power" hade knockat mig totalt, och jag var dessutom rejält besviken på KISS´ förra platta "Hot in the shade". Men en kompis satte sig bredvid mig på bussen och frågade exalterat: "Har du HÖRT nya KISS-skivan?! Den är GRYM!" Det gjorde mig såklart nyfiken, och senare samma dag - när jag köpt skivan - kunde jag bara instämma. 

Känslan av omslaget till "Revenge" är rått och hårt. Ett plåtskrov penetrerat av kulhål, och ordet Revenge skrivet i något som liknar blod. 

Och precis så var det: detta är 90-talets version av "Creatures of the night". Precis som "Creatures..." föregicks av floppen "The Elder", föregicks "Revenge" av floppen "Hot in the shade". KISS är som allra bäst när de verkligen vill bevisa något. Och precis som på "Creatures..." tog de in Vinnie Vincent som låtskrivare. Vinne är här inblandad i låtar som "Heart of chrome", "I just wanna" och grymma "Unholy". 

Det räckte med att se videon till "Unholy" för att snabbt inse att KISS är tillbaks i matchen. Suverän låt som börjar med ett ondskefullt gitarr-gnissel som ökar i volym tills att riffet drar igång. Här hittar också Gene Simmons äntligen ett ondskefullt uttryck utan att behöva sätta på sig sminket. Hans demon-persona är tillbaks, efter att ha legat på hyllan i några år. Det klär honom, det är ju där han ska vara. 

Producenten Bob Ezrin är här tillbaka, på initiativ från filmbolaget bakom "Bill and Ted´s bogus journey". Gene ville ge honom en chans till, men Paul var fortfarande sur efter fiaskot med "The Elder". "Bob Ezrin hade fått äran för Destroyer, precis som han hade fått skulden för The Elder." (Citat från "KISS: Den osminkade sanningen" av Carl Linnaeus.) Valet av producent skulle visa sig vara helt rätt, albumet låter hårt och grymt. 

Eric Carr var här sjuk i cancer, och bedömdes vara i för dåligt skick för att spela trummor. Varpå Eric Singer togs in som tillfällig ersättare på låten "God gave rock n roll to you II". Dock insisterade Carr på att vara med i videon till nämnda låt, vilket han var - iförd peruk, då han tappat håret av behandlingen. Det beslöts senare att Singer skulle ersätta Carr på hela skivan, och mitt under inspelningen av denna gick Eric Carr bort. 

Eric Singer blev officiell trummis i KISS, han rekryterades medans han var på turné med Alice Cooper, men ansågs vara så pass rätt person för uppdraget så att KISS till och med väntade med att spela in tills Singer var klar med Cooper. 

Gene tenderar att skriva betydligt bättre låtar då han är fokuserad på KISS, inte på att göra filmer eller annat som kan distrahera. Det märks på Revenge: ett lysande exempel är coola "Domino" (som för övrigt vore en klockren låt för ZZ Top!). 

Bruce Kulick får glänsa på denna platta, då låtarna mycket bygger på starka riff och lekfulla gitarrpartier. Revenge är en riktigt bra platta, den bästa som bandet gjorde osminkade. 

Betyg: 7/ 10. 

Bäst: Unholy, Domino, Heart of chrome, Tough love, Spit, Thou shalt not.