KISS: "Unmasked" (1980)
Exit: Peter Criss. Enter: Eric Carr. Fast på albumet är det Anton Fig som sköter trumspelandet, trots att Peter är med på omslaget. Ja, det är rörigt.
KISS är nu proppmätta, rika och befinner sig musikaliskt i en identitetskris. Därför blir resultatet en popskiva, och fansen - som redan började få nog under Dynasty - börjar nu tröttna. Det var förresten nära att Anton Fig fick erbjudandet att bli deras nya medlem, men det sägs att Gene fick kalla fötter i sista stund. Anton var kompis med Ace, och bandledarna ville inte ha en ny maktkamp i bandet.
Omslaget är rätt kul och annorlunda, en reporter jagar bandet på spelningar, restauranger etc, för att få en bild av dem osminskade, men går bet gång på gång. Till slut går de med på att ta av sig "maskerna", bara för att visa upp samma sminkningar under. Vid detta laget jobbade KISS med en reklambyrå, som gav bandet fria händer att skissa upp ett manus för "serien", med ett enda krav: att reportern i sista serierutan skulle säga "I still say they STINK!" Här hade de alltså lite självironi, och det hela kan mycket väl ha varit en känga till musiktidningen Rolling Stone, som sedan starten konstant sågat bandet och avfärdat dem som skräp och ett skämt.
Den här skivan är ganska hatad av många, eller så gör en del fans tvärtom och liksom gör ett statement att de verkligen gillar den. Som ett KISS-fan skrev på Facebook häromdagen: "Friday: Unmasked day!" och i samma inlägg postade ett foto där han lyfter ett vinglas, med nämnda LP-skiva i bakgrunden.
På Unmasked har det hänt något med Paul och Genes sångröster. Paul var en grym sångare redan innan - Gene var helt OK - men här bräcker de sina tidigare sånginsatser med hästlängder. Paul har dittills aldrig sjungit så bra som han gör på "Is that you". Jag får fortfarande gåshud när han i första refrängen sjunger frasen "...looking half way dead!" med sin karaktäristiska, sylvassa rockröst.
Även Gene steppar upp på "Naked city", och jag vete fan vad mannen gjort men det låter som ett gäng sånglektioner ligger bakom. Grodan Boll-rösten är helt borta och istället visar han riktiga chops och höga toner. "Naked city" är ett av guldkornen på skivan, en otroligt skön låt. Och förmodligen den enda KISS-låten med någon slags reagge-sväng.
Ace Frehley har helt tappat kontrollen över sitt drickande, och uppträder packad både på scen och i intervjuer. Det är inte hållbart så länge till, men i och med att man precis kickat Peter Criss, låter Gene och Paul honom hållas ett tag till.
Unmasked är ingen typisk KISS-platta, de borde aldrig ha gjort den om ni frågar mig. Den floppade rejält i USA, och fick den sämsta placeringen sedan "Hotter than hell". Men visst, den kan funka till helgen med ett glas vin till, någon enstaka gång.
Betyg: 3/ 10.
Bäst: "Is that you?" och "Naked city".
Bubblare: "Shandi".